SKÄRTORSDAG
GetsemaneStund -
  i Getsemane Lund

Jag var vid tretton års ålder,
  då jag tog det medvetna beslutet
  och gick in i den kristna hemförsamlingen.

Döptes i Gud -
  Faderns, Sonens och den Heliga Andens Närvaros Namn
  till den Kristna Församlingens gemenskap,
  det gjorde jag som mycket liten
Endast några månader gammal.
I hemmet i Knivsta.


Men, beslutet
  då min relation till Gud i Jesus
  var så stark,
  självklart finna mitt andra hem
  i den Kristna Kyrkan
  här på jorden.
Att gå in i den församling
  jag då bodde vid.

Det var då stort,
  mycket stort för mig.
Det var för mig en mycket STOR dag,
  där mina känslor 
  av värme och äkthet
  var starka.
Där mina medvetna beslut var vuxet ärliga,
  i ett då för mig
  livsviktigt tidigt val.

Jesus, Jag följde dig
  in i Din Församlingens Gemenskap
  här på jorden.
Denna kvälll Getsemanestund
  i Getsemane Lund.
väcktes än mer
  något jag gjort vartenda år
  sedan dess.
Gjort så före detta år,
  men alldeles särskilt i medvetenhetens gåva 
  sedan denna stora dag.
Nu 39 år senare
  vid medveten Medlemsintagning. 

En stark längtan att få dela
  Jesu närvaro.
En stark längtan att få finna
  Min egen.

Jag har längtat,
  lika starkt vart år.
En bönegemenskap jag delat
  var Skärtorsdag i Getsemanestund,

Ett Kärlekens varande
  i bönens gemenskap med Gud,
Med Getsemanevandringens gemenskap
  är var år,
  särskilt efterlängtad av mig!
Bönens gemenskap med Jesus
  i Guds Namn
  en stundlig gåva.

Men,
  Getsemanestund
  har för mig
  alltid varit något extra.
Även om den nu,
  tyvärr varit ensam senare år.
Ej tillsammans
  med andra sökande
  bedjande Lärjunga-Syskon.

Men,
  jag delar den med Jesus.
Min Getsemanestund.
  i Guds välsignelse!
Saknar mina vänner
  i min gemenskap.
Alla som söker efter
  och den som är
  trygg i sin tro.

Mänsklig Gemenskap saknad
  från Kristna Församlingens
  Getsemanestund
  i ensamhet.
Men,
  min viktigaste Gemenskap
  och mottagande av Bönen
Tacksamhet att Kristus
  delar min Gemenskap i min bön
  i min tro.
Jesu BöneGemenskap är trots allt,
  självklart viktigast av allt!

FÖRSTA GETSEMANESTUND
För Jesus själv i Getsemane
  var frågan outhärdligt svår.
Kanske var den nog
  med all säkerhet
  den svåraste av Jesu hittills alla
  av alla svåra frågebeslut.
Av Jesu dittills
  svåraste frågeställningar
  som burits i bönen till sin Far.

Detta,
  denna Getsemanestund,
  i antal år och tid,
  under Jesu korta jordeliv,
Med vår nuvarande tidemätning
  av antal levnadsår.

Jesu Fråga;
Den handlade om Jesu eget
  och världens fortsatta Liv!
Jesu vånda och Ångest
  var stark.
Dina Lärjungar
  delade närvaron i Getsemane
  ändå kände du dig så ensam.

För Mig har frågan i bönen
  självklart växlat
  genom åren.
I år,
  är det nog
  en av de svåraste frågorna hittills!
Den för mig svåraste Frågan
  trodde jag var tagen
  åtminstone hittills.
Men Nej,
  den i År är allvarlig.
Mycket.

Om NÅD jag ber

Låt mig få Din hjälp;
  att ej ensam behöva ta detta svåraste beslut!
Förlåt min Gud!

Om lindring i smärtan jag ber.
Jag vill ju så mycket mer!
Låt mig ta rätt beslut!

Av alla beslut jag tagit
  har allt varit grundat
  i viljan
  i Kärlek
    till min Gud och Människor!

Min Gud
  om Kärlekens Nåd
  jag ber!

Förlåt Mig!  
Hjälp Mig!

TILL ALLA ER JAG FÖLJT

Jag tänker på så många underbara Människor
  jag fått förmånen att följa
  genom svåraste fasen i deras liv.
För några av er
  har Livet ändats
  i ett mer grymt,
  ont och sorgesamt slut.
Ett smärtsamt och svårt slut
  till båd´ kropp och själ.


Ni och era kära
  finns särskilt i mitt Hjärta!

Det svåraste av allt är dock alla Ni
  som haft FÖR svårt.
Att Livet ej blev så långt
  som det kanske kunde eller borde.
Jag tänker på er långa
  alltför svåra kamp.

Jag tackar för de förtroenden
  jag fått följa.
All kamp
  all önskan
  all smärta och sorg
  all förtvivlan
Jag tänker just i denna stund
  alldeles särskilt på G och E.
Era liv slutades extra svårt!
Ni ville så gärna få vara med i livet
  ni hade så mycket ni ville leva för.
Men, ni tillhör dem,
  som livet blev extra obarmhärtigt för!

Några av er

  där Livet ändats
  i ett Gudabenådat lugn.

Ibland i de mer välsignade stunder,
  i en Nådefull
  Försonad stund.

Tack

  för alla dem
  som fått sluta
  i tacksamhet och FRID!

BÖN:
För alla som gått före  
  för att möta Gud
  och sina Kära.
 Er alla tänker jag, 
   nu i särskild i saknad på.