SÅ OBESKRIVLIGT GÄRNA
jag önskade, att jag kunnat vara med i
LINKÖPING på KYRKOKONFERENS.
Nu fram till söndag.
¤ ¤ ¤ ¤ ¤
¤ ¤ ¤ ¤ ¤
Lånad text ovan, mellan de fem prickarna i det lilla stycket,
hämtat från GF-Kyrkan sida.
¤ ¤ ¤ ¤ ¤
hämtat från GF-Kyrkan sida.
¤ ¤ ¤ ¤ ¤
på olika Högskole- och Universitets-kurser och Utbildningar
- blev jag 1990 avskiljd till DIAKON, i MissionsKyrkans GeneralKonferens.
DIAKON AVSKILJNING
Till detta, hade jag om hälsan tillåtit, två ytterligare, planerade utbildningar,
som var tänkta att komplettera mina tidigare många års förmånliga studier, med.
Jag hade förmånen att få jobba med det som stod och ännu står,
mitt Hjärta närmast, i mina Diakontjänster.
Att stötta det i stunden, mer sårbara och sökande, nära och fjärran.
mitt Hjärta närmast, i mina Diakontjänster.
Att stötta det i stunden, mer sårbara och sökande, nära och fjärran.
Men, den Själavårdande hemmatillhörighet, jag fick förmånen att arbeta med som Diakon,
är där jag hörde hemmma.
Jag Älskade varje dag i tjänst - i mötet med Människor!
Jag Älskade varje dag i tjänst - i mötet med Människor!
och Skalle, till detta flera Skador och Operationer,
liggande nästan helt på rygg, sedan flertal år.
bland mina Kristna Systrar och Bröder, i Linköping.
I vårt formella FÖRSTA NYA KYRKOMÖTE, i vår nya samfundsbildning:
som nu gått samman
Det är ju så det är menat!
Att den KRISTNA KYRKAN över vår jord, åter skall bli ENAD!
Med våra olikheter!
Som den underbara lilla VÅRBUKETTEN jag fick idag, där var blomma är en skönhet i sig,
men tillsammans en sprakande kompletterande palett.
Njutbar och vacker!
Dessutom, min förhoppning, vision och önskan,
är att det nu ekumeniska arbetet som är påbörjat,
skall fortsätta.
I Kärleken får vi tycka olika,
bara respekten finns.
Det var ju så det var tänkt.
Att vi alla, som kallar oss Kristna, skall vara EN Kyrka!
Att vi alla skall vara ETT!
Jag ligger i min säng, följer KyrkoKonferensen i delar, via "Bambuser",
i min Dator.
Ej samma sak, som att var en del i gemenskapen.
Men, tacksam jag ändå är, att på detta vis få vara med!
MIN KRISTNA TRO
har i hela mitt liv,
gett mitt liv Kraft, LivsGlädje,
och Meningssammanhang.
I min kristna tro,
har jag funnit min MänniskoSyn,
att alla Människor på vår jord
självklart är värda lika mycket.
Denna min kristna tro,
har burit mig hittills,
i och genom allt!
Kerstin igen:
"Gemensam Framtid", är ett nytt "arbetsnamn",
till dess vi finner något som känns formell helt rätt.
Namnet på vårt nya samfund, är viktigt,
så det får ta sin tid ...
BÖN
Må vi kristna,
bli Ett,
så som det var tänkt!
Må vi som kallar oss Kristna,
förmedla den KÄRLEK,
som Gud genom sin mänskliga gestalt,
Kristus
Kristus
- ville dela med oss.