SKÄRTORSDAG
GetsemaneStund -
i Getsemane Lund
Jag var vid tretton års ålder,
då jag tog det medvetna beslutet
och gick in i den kristna hemförsamlingen.
Döptes i Gud -
Faderns, Sonens och den Heliga Andens Närvaros Namn
till den Kristna Församlingens gemenskap,
det gjorde jag som mycket liten
Endast några månader gammal.
I hemmet i Knivsta.
Men, beslutet
då min relation till Gud i Jesus
var så stark,
självklart finna mitt andra hem
i den Kristna Kyrkan
här på jorden.
Att gå in i den församling
jag då bodde vid.
Det var då stort,
mycket stort för mig.
Det var för mig en mycket STOR dag,
där mina känslor
av värme och äkthet
var starka.
Där mina medvetna beslut var vuxet ärliga,
i ett då för mig
livsviktigt tidigt val.
Jesus, Jag följde dig
in i Din Församlingens Gemenskap
här på jorden.
Denna kvälll Getsemanestund
i Getsemane Lund.
väcktes än mer
något jag gjort vartenda år
sedan dess.
Gjort så före detta år,
men alldeles särskilt i medvetenhetens gåva
sedan denna stora dag.
Nu 39 år senare
vid medveten Medlemsintagning.
En stark längtan att få dela
Jesu närvaro.
En stark längtan att få finna
Min egen.
Jag har längtat,
lika starkt vart år.
En bönegemenskap jag delat
var Skärtorsdag i Getsemanestund,
Ett Kärlekens varande
i bönens gemenskap med Gud,
Med Getsemanevandringens gemenskap
är var år,
särskilt efterlängtad av mig!
Bönens gemenskap med Jesus
i Guds Namn
en stundlig gåva.
Men,
Getsemanestund
har för mig
alltid varit något extra.
Även om den nu,
tyvärr varit ensam senare år.
Ej tillsammans
med andra sökande
bedjande Lärjunga-Syskon.
Men,
jag delar den med Jesus.
Min Getsemanestund.
i Guds välsignelse!
Saknar mina vänner
i min gemenskap.
Alla som söker efter
och den som är
trygg i sin tro.
Mänsklig Gemenskap saknad
från Kristna Församlingens
Getsemanestund
i ensamhet.
Men,
min viktigaste Gemenskap
och mottagande av Bönen
Tacksamhet att Kristus
delar min Gemenskap i min bön
i min tro.
Jesu BöneGemenskap är trots allt,
självklart viktigast av allt!
FÖRSTA GETSEMANESTUND
För Jesus själv i Getsemane
var frågan outhärdligt svår.
Kanske var den nog
med all säkerhet
den svåraste av Jesu hittills alla
av alla svåra frågebeslut.
Av Jesu dittills
svåraste frågeställningar
som burits i bönen till sin Far.
Detta,
denna Getsemanestund,
i antal år och tid,
under Jesu korta jordeliv,
Med vår nuvarande tidemätning
av antal levnadsår.
Jesu Fråga;
Den handlade om Jesu eget
och världens fortsatta Liv!
Jesu vånda och Ångest
var stark.
Dina Lärjungar
delade närvaron i Getsemane
ändå kände du dig så ensam.
För Mig har frågan i bönen
självklart växlat
genom åren.
I år,
är det nog
en av de svåraste frågorna hittills!
Den för mig svåraste Frågan
trodde jag var tagen
åtminstone hittills.
Men Nej,
den i År är allvarlig.
Mycket.
Om NÅD jag ber
Låt mig få Din hjälp;
att ej ensam behöva ta detta svåraste beslut!
Förlåt min Gud!
Om lindring i smärtan jag ber.
Jag vill ju så mycket mer!
Låt mig ta rätt beslut!
Av alla beslut jag tagit
har allt varit grundat
i viljan
i Kärlek
till min Gud och Människor!
Min Gud
om Kärlekens Nåd
jag ber!
Förlåt Mig!
Hjälp Mig!
torsdag 21 april 2011
TILL ALLA ER JAG FÖLJT
Jag tänker på så många underbara Människor
jag fått förmånen att följa
genom svåraste fasen i deras liv.
För några av er
har Livet ändats
i ett mer grymt,
ont och sorgesamt slut.
Ett smärtsamt och svårt slut
till båd´ kropp och själ.
Ni och era kära
finns särskilt i mitt Hjärta!
Det svåraste av allt är dock alla Ni
som haft FÖR svårt.
Att Livet ej blev så långt
som det kanske kunde eller borde.
Jag tänker på er långa
alltför svåra kamp.
Jag tackar för de förtroenden
jag fått följa.
All kamp
all önskan
all smärta och sorg
all förtvivlan
Jag tänker just i denna stund
alldeles särskilt på G och E.
Era liv slutades extra svårt!
Ni ville så gärna få vara med i livet
ni hade så mycket ni ville leva för.
Men, ni tillhör dem,
som livet blev extra obarmhärtigt för!
Några av er
där Livet ändats
i ett Gudabenådat lugn.
Ibland i de mer välsignade stunder,
i en Nådefull
Försonad stund.
Tack
för alla dem
som fått sluta
i tacksamhet och FRID!
BÖN:
För alla som gått före
för att möta Gud
och sina Kära.
Er alla tänker jag,
nu i särskild i saknad på.
Jag tänker på så många underbara Människor
jag fått förmånen att följa
genom svåraste fasen i deras liv.
För några av er
har Livet ändats
i ett mer grymt,
ont och sorgesamt slut.
Ett smärtsamt och svårt slut
till båd´ kropp och själ.
Ni och era kära
finns särskilt i mitt Hjärta!
Det svåraste av allt är dock alla Ni
som haft FÖR svårt.
Att Livet ej blev så långt
som det kanske kunde eller borde.
Jag tänker på er långa
alltför svåra kamp.
Jag tackar för de förtroenden
jag fått följa.
All kamp
all önskan
all smärta och sorg
all förtvivlan
Jag tänker just i denna stund
alldeles särskilt på G och E.
Era liv slutades extra svårt!
Ni ville så gärna få vara med i livet
ni hade så mycket ni ville leva för.
Men, ni tillhör dem,
som livet blev extra obarmhärtigt för!
Några av er
där Livet ändats
i ett Gudabenådat lugn.
Ibland i de mer välsignade stunder,
i en Nådefull
Försonad stund.
Tack
för alla dem
som fått sluta
i tacksamhet och FRID!
BÖN:
För alla som gått före
för att möta Gud
och sina Kära.
Er alla tänker jag,
nu i särskild i saknad på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)