SANNINGEN BERÖR 
    
Tårarna - mina - rinner, 
liksom regnet, idag strilar utanför fönstret! 

     
Filmen "Blind Side" , 
bygger på verkligheten. Väl värd att se. 
    
Tack, 
   för att det finns många vackra människor i världen. 
Också... 
    
Jag ser om en film, jag har sett förut. 
Den är byggd på verkligheten och tangerar olika strängar, 
om människors människosyn. 
Den tangerar mitt känsloregister. Idag, extra starkt.   
   
Tack för denna unge Man! 
Tack för denna familj! 
De behövde och fann varandra!  
   
Jag drömmer om att varje barn, 
   skulle födas till en Kärleksfull famn. 
Att varje människa blev sedd, 
   så som den fine Michael blev, av familjen Touhy. 
Tack för filmens budskap!
    
Att bli sedd, ger grogrund och föder en ny människa,  
   som annars ej skulle bli sedd och bekräftad. 
Att bli sedd och bemött på en Respektfullt sätt, 
   får en människa att växa inombords . . .     


I min drömvärld, där är varenda människa sedd och bekräftad! 
I min drömvärld, där är varenda Människa mött  
  -  med Kärlek och Respekt! 

SÅ OBESKRIVLIGT GÄRNA 

jag önskade, att jag kunnat vara med i 

LINKÖPING på KYRKOKONFERENS. 

Nu fram till söndag.     


¤ ¤ ¤ ¤ ¤      

       

En kyrka för hela livet 

där mötet med Jesus Kristus förvandlar 

- mig, dig och världen.       
  

    

Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan. 

Den nya kyrkans "arbetsnamn" är tills vidare "Gememsam Framtid". 

    

  

Lånad text ovan, mellan de fem prickarna i det lilla stycket, 
hämtat från GF-Kyrkan sida.       


¤ ¤ ¤ ¤ ¤    

Efter många års olika, privilegierade möjligheter till utbildningar, 
på olika Högskole- och Universitets-kurser och Utbildningar 
- blev jag 1990 avskiljd till  DIAKON, i MissionsKyrkans GeneralKonferens.        
   

DIAKON AVSKILJNING     

DIAKON ÄR MIN TILLHÖRIGHET  
Till detta, hade jag om hälsan tillåtit, två ytterligare, planerade utbildningar, 
som var tänkta att komplettera mina tidigare många års förmånliga studier, med. 

Jag hade förmånen att få jobba med det som stod och ännu står, 
mitt Hjärta närmast, i mina Diakontjänster. 
Att stötta det i stunden, mer sårbara och sökande, nära och fjärran. 

Men, den Själavårdande hemmatillhörighet, jag fick förmånen att arbeta med som Diakon, 

är där jag hörde hemmma. 
Jag Älskade varje dag i tjänst - i mötet med Människor!     

Tyvärr är jag NU, pga fler Trafikskador, med skador i Rygg, Nacke 
 och Skalle,  till detta flera  Skador och Operationer, 
 liggande nästan helt på rygg, sedan flertal år.                 

   

Nu, dessa dagar, drömmar jag dock om och önskar att jag ändå kunde vara med, 
bland mina Kristna Systrar och Bröder, i Linköping.
I vårt formella FÖRSTA NYA KYRKOMÖTE, i vår nya samfundsbildning:           
   

   

GF-Kyrkan = Gemensam Framtid = de 3 samfund: MissionsKyrkan, BaptistKyrkan och MetodistKyrkan, 
                              som nu gått samman        


Det är ju så det är menat! 
Att den KRISTNA KYRKAN över vår jord, åter skall bli ENAD! 
Med våra olikheter! 
Som den underbara lilla VÅRBUKETTEN jag fick idag, där var blomma är en skönhet i sig, 
men tillsammans en sprakande kompletterande palett. 
Njutbar och vacker!       

Dessutom, min förhoppning, vision och önskan, 

är att det nu ekumeniska arbetet som är påbörjat, 

skall fortsätta. 

I Kärleken får vi tycka olika, 

bara respekten finns. 

Det var ju så det var tänkt. 

Att vi alla, som kallar oss Kristna, skall vara EN Kyrka! 

Att vi alla skall vara ETT!   

     

Jag ligger i min säng, följer KyrkoKonferensen i delar, via "Bambuser",

 i min Dator. 

Ej samma sak, som att var en del i gemenskapen. 

Men, tacksam jag ändå är, att på detta vis få vara med! 

MIN KRISTNA TRO 
  har i hela mitt liv,  
  gett mitt liv Kraft, LivsGlädje, 
  och Meningssammanhang.                             
I min kristna tro, 
  har jag funnit min MänniskoSyn, 
  att alla Människor på vår jord 
  självklart är värda lika mycket.   
    
Denna min kristna tro, 
  har burit mig hittills, 
  i och genom allt!                                                                                                                                                                                                        

    

     
Kerstin igen: 
"Gemensam Framtid", är ett nytt "arbetsnamn", 
till dess vi finner något som känns formell helt rätt.       
Namnet på vårt nya samfund, är viktigt, 

så det får ta sin tid ... 
    

       
BÖN
    
Må vi kristna, 

  bli Ett, 

  så som det var tänkt!       

    
Må vi som kallar oss Kristna,

  förmedla den KÄRLEK, 

  som Gud genom sin mänskliga gestalt, 
  Kristus

   - ville dela med oss.      

SORGEN och GLÄDJEN

- De vandra tillsammans -    

Vitsippor i min 

Älskade "Hildur-Kruka" 

Foto: Pers Assistent, S.A., idag

    Tryck på fotot, om du önskar att bilden blir det större 

Den blå vackra Krukan, 101 år, helt utan någon synlig rispa 

  eller skråma, med min Farmor Hildur´s namn, bilden ovan synligt, 

  där vitsipporna är undandragna  för att få motivet, 

"HILDUR", att framträda.      

Årtalet 1911, som står skrivet på krukans motsatta sida,

  är året då Farmor Hildur & Farfar Herman Starck, gifte sig.    

      

SKAPELSENS STORHET

Sorgens tårar - Skapelsens tröst 
Så nära de står varandra!         
    
SKAPELSENS SKÖNHET
VÅREN - Min Älsklings-Årstid, sedan jag var liten flicka. 
Foton här nedanför är tagna i helgen, runt huset där jag bor. 
Fotograf Nedan: Min Personliga Assistent, M.S., från helgen.    
Denna hjälp, då jag själv är liggande pga mina skador i Halsrygg,
  Rygg och Skall-skador  och ej orkat vara ute/uppe, 
  bland alla och allt jag ÄLSKAR.  
Så ej klarat alls, sedan 2006.    


Längtar och sök trösten 
  - i mina inre bilder,
Allt det fina jag minns och tackar för, 
från de "goda åren", i mitt liv, 
De fantastiska jag haft förmånen att få uppleva.               
    
MIN KRISTNA TRO 
Källa till LivsKraft: 
- som av Gud Skaparen, bl.a. förmedlar sig i Naturens Skönhet.
Min GUDSRELATION - lika nära som varje andetag!         

Musöron på Björken

Körsbärsblom 

Körsbärsblom 

Nedklippt "sly", som kämpar sig upp, 
överlever och kommer igen.

Kämpandes i Styrka! År efter År!   

? Ormöga ?

    

? Ormöga ?

    

Gullvivor

         

Vacker utsikt, utanför porten 

     

"Förgät Mig Ej"    

KÄRA MINA VÄNNER - FÖRGÄT MIG EJ!       

Innnebörden av nedersta blommans namn, 
  vill jag så innerligt gärna låna, jag önskar och förmedlar, de orden.
Detta vill jag bära, i min egen ÖnskeDröm. 
Något som skulle göra mig varm i Hjärtat! 
Glöm Mig Ej!           
   
Då jag sedan flertalet år, pga de allt fler och försämrade skadornas symtom, 
 nu sedan flertal år varit oförmögen till det mesta jag älskar. 
Där mötet med er Alla - Ni, Mina VÄNNER, 
tillhör bland det jag saknar mest.                   

Möta och Mötas! 
Förmedla och Dela!                                                               
Så, som jag haft förmånen att tidigare uppleva.     
   
BÖN 
Tack min Gud, 
  för Allt Gott, 
  för Allt Stort,    
Allt jag fått uppleva, 
  i var gällande stund! 
    
Tack för Glädjen 
  i studens upplevelse, 
För Skönheten
  i Skapelsens rika yttringar.  
  
Tack för Känslan,  
  av allt Meningsfullt  
  jag fått Finna 
  och Uppleva!  
   
Tack för Skapelsens, 
  Alla Goda Människor 
  och stora Erfarenheter,  
  som jag fått Nåden att möta.              


TACK min Gud,  
  för Godhet, 
  som Livet erbjudit 
  och erbjuder.  
Trots Allt!
  
NÅD!    

TACK ÄLSKADE FAR 

     för dessa vackra foton 

      
Jag fick se dem först igår, framplockade ur Mor Sveas väska. 
Foton beställda och uthämtade i A4-format. Det tror jag mig veta betydde, att Far tänkt att ge dem till några som gåvor.
För mina föräldrar var det en stor summa att betala 2 foton, uppförstorade i A4-format. 
Till vem dessa foton var tänkta, som gåva, det visste eller mindes inte Mor. 
Med dagens lyxiga enkla möjlighet att scanna och själv t.o.m. kunna dra ut foton hemma, 
blir de istället därmed en glädje till fler. Mor, Mig och resten av Far Olles familj.  
Kanske är det också någon annan, som här vill njuta? 

Vitsippsbacken, ovanför Vigelsjö Udde

Fotograf: Olle Starck 

Tryck på fotot, så blir det större 

                    Vitsippsbacken, ovanför Vigelsjö Udde

                                                   Fotograf: Olle Starck 

                                         Tryck på fotot, så blir det större 

   

Allt angeläget och värdefullt jag önskar förmedla om detta, hoppas jag kunna skriva om vid senare tillfälle. 

Om Vigelsjö Backe, Vitsipporna, men fr.a. om Far Olle. 

Jag orkar tyvärr ej nu. 

    

TACK 

för att jag av särskild anledning anar, 

dessa foton var tänkta att ges bort som Gåvor.  

Tack för Minnes-Gåvan, min Älskade Far!

BRUDPARET STARCK 

1 Maj 1948 - i Angarns Kyrka   

Svea & Olle (Olof) Starck - 

vigda i Angarns Kyrka, 1 Maj 1948         

    

Mina Älskade föräldrar Svea och Olle, 

gifte sig i Angarns Kyrka, 1 maj 1948 .                    

    
Så vackra de var - unga och förväntansfulla.              
        

Vackra bruden SVEA STARCK -
född Haraldsson  

Denna vackra kvinna, min Mor, lever ännu. 
Mor Svea, den enda orsaken till min flytt åter till Norrtälje. 
Hennes önskan att jag skulle finnas henne nära, som stöd. Svårt beslut, men självklart!  
Sorgligt nog började denna tid, med att jag råkade ut för ytterligare Nack- och Skall-skada,  som gravt kom att förändra hela flyttens omtanke och Kärlekens goda vilja.       

Vackra Svea - i nutid. 

 Svea hos sin älskade bror Sven-Olof - 

i Åtvidaberg. För 9 år sedan.     

     
Vår Älskade OLLE  
Mor Sveas mång-långåriga Livskamrat, Vår Älskade Far Olle, som av sina föräldrar vid födseln, namngiven "Olof". 
Det senare, det namn, som både Mor Svea och jag tycker mycket om.           
    
Vår Älskade Olle - För alltid djupt saknad!       

Olle och Svea Starck,                
i deras hem på Frötunagatan 6, Norrtälje       

När sjukdomarna lurade i kroppen, under flera decennier, men livet ännu levdes...

Min Far Olle, 
sittandes bland vitsipporna, i Vigelsjö backe, för minst 10 år sedan.
Endast ett stenkast från min nuvarande lägenhet.
 Tyvärr, innan jag själv bodde här.   

Min Far

Under ett långt livs slitsamma jobb, ofta mer eller mindre, dygnet runt. Så begåvad som min Far var, inom både praktiska och intellektuella områden, skulle hans studie- och, yrkes-val i nutid, varit annorlunda. Om han fått och kunnat, följa sin begåvning och sitt hjärta.  
Ålders-pensionen, var den Livsfas, då han äntligen gavs tillfälle att ge sin kropp och själ dess vila ibland. Uppgifterna fanns, så länge krafterna tillät.   
Men, för första gången i livet, gavs möjligheten, till att vila och sova.     


Men, det fanns ofta (som jag känner igen ifrån mig själv,) ett ständigt outplånligt intresse av att ständigt lära sig "nytt".  Nyfikenheten hägrade . . .     

Ordboken, uppslagsbok slogs flitigt i - egenskaper hos min Far, jag kan sätta ett karbonpapper till mig själv. 

Törsten efter det vi ej vet, en ständig nyfikenhet..

Ett intresse, som uttrycktes i många former. Följd och konsekvens, tolkades ibland annorlunda än för mig, men viljan till ny kunskap var en gåva han använde ofta ...!  

    
Kamera och kikare var oftast med, i ryggsäck, på promenader och i bilen på utfärder. 

Som här, där min Far Olle sitter i backen, ovanför Vigelsjö udde, bara ett par hundra meter från mig där jag nu bor. 
Tyvärr bodde ju inte jag här då, förrän efter Far lämnade detta jordeliv.        

Far Olle:

"Kanske var det de himmelska vidderna 

jag vill tro att Du nu lever i, 

Du ovan i vitsippsbacken också kikade efter? 

Ja, kanske anade Du "Det Väntande, i Din kikare ... "