Förvirrade tankar om det
ONÄMNBARA LIDANDET
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
HAITI
Haitis ofattbarhetens grymma
och obegripliga utsatthet,
lämnar ej min själs näthinna,
för en enda stund.
BLICKARNA I RUTAN
Genom TV-bilden
ser jag ögonen.
Blickarna fäster sig ristade i mitt Hjärta,
outplånligen.
JAG SER
Tomhetens blick
- katastrofens FÖRTVIVLAN
- Förlusternas ofattbarhet
- frågorna ... utan svar?
Med blicken från dem som överlevt...
- Många svårt skadade i kroppen
- Andra med all sannolikhet skadade, dock ännu på benen,
i olika mån, fungerandes i kroppen,
i jämförelse med alla dem runtomkring.
De som tvingas kämpa för en överlevnad
som endast ser en tom, svart frågetecknens framtid.
INGEN SOM TALAR OM HUR, VAD, VAR, VEM...
Ingen infrastruktur fanns. Knappt.
Att då, i denna oändligt kaotiska misär vilja hjälpa.
Vem skall ta det FORMELLA ANSVARET?
Vem skall bli RESPEKTERAD i detta?
TACK FÖR ALLA BISTÅNDSARBETARE SOM STÄLLER UPP
Är det underligt att laglösheten sprider sig?
SJÄLENS TRASIGA UTTRYCK
Men, i alla ser jag själens skadade, trasiga blick
- till intighet
- till förtvivlans raseri
- sorgens oförmåga att orka finna känslans uttryck!
De första dagarnas bilder,
såg vi även dem,
där täcken ännu ej hunnit dölja dem,
av de oräkneliga i antal,
som slutat andas, lämnat denna, där så grymma tillvaro.
En del liggande med anhöriga sittandes gråtande bredvid.
En del ensamma, övergivna av omkringvandrande
inombords så trasiga -
som ser och ändå inte...
BARNEN
Allt som berör mig kring barnen,
har som alltid,
då det som berör de starkaste känslorna,
som allt i dessa svåra tider,
svårt finna ord ännu!
TÖRSTEN och HUNGERN
- Lekamligen för alla, för den fysiska kroppens överlevnad
- ropen i själen att försöka förstå
hur du skall kunna orka,
det som ej går att förstå!
Att klara överleva en enda sekund till.
BARNEN
Jag ser barnen som går runt,
där jag undrar,
har du någon vuxen i livet som ser dig i detta.
VREDEN
Vart skall du rikta känslorna, vreden -
i en ofattbar situation som denna?
FRÅGAN VARFÖR...?
Inte i första hand för jordbävningen,
den känns ofattbar och grym,
men begriplig förklaring finns.
Men,
att det skall drabba människor
som redan innan var så lämnade på randen ...
Jag hoppas att känslorna och frågorna vi människor
lever med,
runt hela vår jord
aldrig må lämna oss,
aldrig må lämna mig!
HOPPAS mina tankar har funnit någon större klarhet i tanken
till MIN möjlighet till KÄRLEKENS NÄRVARO,
då min egen fysiska kropps bistånd,
ej förmås närvara.
Mitt Hjärtas tankar,
lämnar dem ännu inte
för en enda stund!
Bön:
GUD,
Jag vill så oändligt mycket!
Ge mig mod att påverka det jag i någon form, förmår påverka.
Hur litet det än må vara!
Ge mig mod att överlämna, det jag omöjligt kan göra något åt,
Ge mig insikt att förstå det som är möjligt för mig att på något vis förverkliga!
Ge mig tålamod att överlämna det jag omöjligt förmår förverkliga och påverka.
Ge mig insikt att förstå, det som är omöjligt för mig att göra,
trots all önskan därtill.....
GUD,
låt mig aldrig tappa min önskan till den vilja jag alltid burit,
trots att min förmåga att förkroppsliga detta nu är omöjligt!
OM DETTA BER JAG:
Mod, kraft, omtanke, förbönens kraftfält och
KÄRLEK som är grunden för allt!
Låt mig kunna vara och göra Något,
åtminstone för Någon -
trots allt!
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar