Livets Avtryck i Hjärtat!

lördag 12 november 2011

DAGENS ORD

Mitt DIAKON-SMYCKE
här lagd i min Bibel

"Frid lämnar jag kvar åt er,
min frid ger jag er.
Jag ger er inte det som världen ger.
Känn ingen oro och tappa inte modet."
Joh 14:27

Denna Dagens bibelord, har gett mig tröst och FRID, under hela mitt liv.

1 kommentar:

Reflektioner Allteftersom sa...: Det är fina ord, Kerstin. Fridsam frid, tíll fina du.

Kram från mig till dig.; 13 november, 2011

Skicka en kommentar

Välkomna till mina små tankar!

Jag känner mig ny i denna BLOGG-världen,
trots att denna sida funnits ett tag.

Jag vill att ni ALLA skall veta något jag tycker är svårt att förmedla.
Men, det är nödvändigt, särskilt om ni vill följa mig i mina skrivna ord.

Än mer, ni som känner mig, sedan förr.

Att jag bär Nack- och Skall-skador från flera olika skador, fr.a. TRAFIK-olyckor (x3) och HalsryggsOperationer (x3),
det vet de som känner mig åtminstone pusselbitar om.

Jag har ej förr önskat tala så mycket om det!
Har helst riktat in mig på det jag förr ändå "trots allt kunde"!

Nu, då jag nästan omgående efter min flytt till Norrtälje 1 juli 2004, föll och fick ännu ytterligare en Nack- och Skall-skada, förändrades mycket av det som så sent som den dag jag flyttade ännu fanns.

De försämrade skadorna gör att jag ej kan vara uppe/ute.
Det som är grunden och förutsättningen för att finnas med i det aktiva Livet - i relation till MedMänniskor!

Att jag som flyttade, för att finnas som stöd för min älskade Mor, blev så mycket sämre - det förändrade flyttens innehåll!

Förutom mina än mer försämrade Fysiska svårigheter,
har jag pga Nack- och Skall-skadorna fått svårt med saker som påverkar också detta med text och skrift.

Jag som älskat att skriva har nu fått uppleva att orden har fått sin egen vilja. Orden virvlar fort runt, som ett litet garnnystan som rullas runt mellan möblerna av en söt kattunge, tills inget garnnystan finns kvar.
Men min hjärna känns inte söt, som den symboliska lilla kattungen.
Tusende knutar, svåra att reda upp!
Så är det med mina ord också.
Orden är många, men den struktur, stringens, pedagogiska innebörd - som jag fick så många vackras ord av andra att de förr i tiden hade.
Av detta finns ingen likhet kvar!

En sorg, orden är svåra att finna, för att beskriva!

Nu då jag har talprogram och genom det rent fysiskt oftare kan, har jag dock tagit denna "tjur" genom hornen.
Vilken gåva detta talprogram!

Dock leker ändå orden kull med mig!

Så, förstår ni ej, fråga gärna!
Det tog mig år innan jag över huvud taget tog modet till mig att skriva detta.
Att förlora så mycket av de jag fick höra som mina tidigare "GÅVOR", det gör ont!

Men, jag kämpar som jag alltid gjort med allt, också i hög grad med det!

Verkar det för virrigt, säg det!
Förstår ni ej, fråga gärna!

Välkomna igen!