Livets Avtryck i Hjärtat!

BRUDPARET STARCK 

1 Maj 1948 - i Angarns Kyrka   

Svea & Olle (Olof) Starck - 

vigda i Angarns Kyrka, 1 Maj 1948         

    

Mina Älskade föräldrar Svea och Olle, 

gifte sig i Angarns Kyrka, 1 maj 1948 .                    

    
Så vackra de var - unga och förväntansfulla.              
        

Vackra bruden SVEA STARCK -
född Haraldsson  

Denna vackra kvinna, min Mor, lever ännu. 
Mor Svea, den enda orsaken till min flytt åter till Norrtälje. 
Hennes önskan att jag skulle finnas henne nära, som stöd. Svårt beslut, men självklart!  
Sorgligt nog började denna tid, med att jag råkade ut för ytterligare Nack- och Skall-skada,  som gravt kom att förändra hela flyttens omtanke och Kärlekens goda vilja.       

Vackra Svea - i nutid. 

 Svea hos sin älskade bror Sven-Olof - 

i Åtvidaberg. För 9 år sedan.     

     
Vår Älskade OLLE  
Mor Sveas mång-långåriga Livskamrat, Vår Älskade Far Olle, som av sina föräldrar vid födseln, namngiven "Olof". 
Det senare, det namn, som både Mor Svea och jag tycker mycket om.           
    
Vår Älskade Olle - För alltid djupt saknad!       

Olle och Svea Starck,                
i deras hem på Frötunagatan 6, Norrtälje       

När sjukdomarna lurade i kroppen, under flera decennier, men livet ännu levdes...

Min Far Olle, 
sittandes bland vitsipporna, i Vigelsjö backe, för minst 10 år sedan.
Endast ett stenkast från min nuvarande lägenhet.
 Tyvärr, innan jag själv bodde här.   

Min Far

Under ett långt livs slitsamma jobb, ofta mer eller mindre, dygnet runt. Så begåvad som min Far var, inom både praktiska och intellektuella områden, skulle hans studie- och, yrkes-val i nutid, varit annorlunda. Om han fått och kunnat, följa sin begåvning och sitt hjärta.  
Ålders-pensionen, var den Livsfas, då han äntligen gavs tillfälle att ge sin kropp och själ dess vila ibland. Uppgifterna fanns, så länge krafterna tillät.   
Men, för första gången i livet, gavs möjligheten, till att vila och sova.     


Men, det fanns ofta (som jag känner igen ifrån mig själv,) ett ständigt outplånligt intresse av att ständigt lära sig "nytt".  Nyfikenheten hägrade . . .     

Ordboken, uppslagsbok slogs flitigt i - egenskaper hos min Far, jag kan sätta ett karbonpapper till mig själv. 

Törsten efter det vi ej vet, en ständig nyfikenhet..

Ett intresse, som uttrycktes i många former. Följd och konsekvens, tolkades ibland annorlunda än för mig, men viljan till ny kunskap var en gåva han använde ofta ...!  

    
Kamera och kikare var oftast med, i ryggsäck, på promenader och i bilen på utfärder. 

Som här, där min Far Olle sitter i backen, ovanför Vigelsjö udde, bara ett par hundra meter från mig där jag nu bor. 
Tyvärr bodde ju inte jag här då, förrän efter Far lämnade detta jordeliv.        

Far Olle:

"Kanske var det de himmelska vidderna 

jag vill tro att Du nu lever i, 

Du ovan i vitsippsbacken också kikade efter? 

Ja, kanske anade Du "Det Väntande, i Din kikare ... "