måndag 30 augusti 2010

NÅGOT STORT VAR JAG MED OM!

Mycket stort!
Min kropp mår ej bra, som ni vet, ni som känner mig nära!

På första gången på länge, har jag orkat något, lite mer.
¤ Ringa ett par vänner, mig kära.
Åtminstone börjat, på fler-hundratalslista, lång.

¤ Träffa nära och kära!

Mycket nära mitt hjärta!

I slutet på förra veckan:
¤ Min Älskade Mor Svea, orsaken till att jag finns i Norrtälje.


¤ Min kära kusindotter Frida, som var hos mig 5 härliga timmar.
Då hon dryga dygnet därefter,
var på väg till sina Läkarstudier i Linköping,
kändes det alldeles särskilt "gott"!
Hon kom in på 4 av 4 sökta läkarutbildningar.
I vanliga fall, är för mig någon med Akademisk begåvning,
absolut ej mer värd som människa, än någon annan!
Men denna tös, är mer än värd det berömmet!
Av orsaker, jag ej behöver nämna just här!

I LÖRDAGS
¤ 2 fina, fantastiska telefonsamtal, med vänner.

En början...
En gåva!

¤ Min Mor kom till mig med Färdtjänst, som senaste halvåret!
Så skönt för mig att få se henne, bilburen med andras hjälp hit till mig!
Jag som förr jag då jag kunde, hade gåvan att själv ta mig bakom ratten i bilen min,
men nu ej ens omöjligt kan komma till henne.

Så sov hon sedan över till söndag.
Så stort!

Närheten hjärta till hjärta, är den viktigaste närhet som finns!
I vår relation har vi förr varit vana,

att jag kunnat vara den som alltid funnits, lyssnat, kommit och skjutsat!
Nu, då min hemvist (rörelseomfång) är litet, oftast beegränsat till ett rum.
Smärtsamt, men sedan några år, klarar jag ej oftast mera än så.
Då är Färdtjänst för min Mor och andra goda människors bilskjuts nå´n gång, min gåva!
Att ordna det kan jag ju ännu, men fysiskt, ej alls någonting!

IGÅR SÖNDAG
Mor min sov över, skönt!
Då förmåga att uttrycka sig över telefon, ej alltid är vad vi önskar,
för att det skall kunna uttryckas som alltid står hjärtat helt nära.
Tankar jag alltid fått del av från henne. Fint!

Lättare att dela det öga mot öga, då orden ej alltid finns så lätt som man önskar.
Stort att jag trots allt svårt då jag ej längre kan vara uppe/ute,
har en Mor, som med högaktivningsvärd ålder (87 år),
är den som än med Färd- och Gåhjälp dock rör sig, med hjälp mellan oss (våra lägenheter).
Hon är Fantastisk!


KÄRT BESÖK FRÅN SKOGEN
Så kommer 2 fagra killar, 2 av 3 underbara, brorsöner.
Nu med Fjäll-Rävenbyxor m.m., direkt ifrån svampskogens arbete,
fika och skogens meditativa vila.

Den yngste, Samuel musiker, har lärt sig och är nu vår släkt"mykolog". (Svampexpert).
Den äldste, Jonas elteletekniker (förlåt titeln???), 5 år på universitet.
Jonas skall efter många års anställning kring Stockholm, äntligen på "riktigt" efter 6 års fantastisk relation, "
på riktigt" få gemensam adress och flytta ihop med sin Anna-Maria.
Min fina och underbara "brorsons-fästmö".
AnnaMaria, 5 års universitetsutbildning, ledde för henne till doktorandtjänst i Umeå.

Ni ALLA mina Älskade, Anhöriga, Vänner var ni än finns!
Ni är alla saknade, för mig, då vi ej ses!


Så ringer återigen dörren.
Högtalarrösten svarar: "Hej, det är Lena!"
Efterlängtad, är underdrift!
Vi känt varandra sedan jag flyttade till Norrtälje som barn.
Hela grundskolan gick vi tillsammans, därefter hållit kontakt alla år!

Så oerhört kär och värdefull stund!
Svårt var att avsluta den!

Men vikarierade Assistenten väntade i köket,
för att göra det hon fantastiskt snällt som inhopp tvingats komma,
för att bistå mig med.
Då alla ordinarie och vikarier var sjuka!

Som alla de stunder man ej önskar ta slut, var det.
Men Lena, du är en kär och värdefull vän!
Så, detta det fortsätter snart...!
Lycka till på ditt nya jobb!
Dina elever på Roden kommer sakna dig, tror jag mig veta!
Men du får åter uppleva nytt sammanhang,

där du blir uppskattad av ALLA, det vet jag!
Du är ju sådan, som person!
Tack Lena, för att jag fick möta dig åter,
en värdefull gåva till mig!


TACK GUD som är KÄRLEK,

för allt detta!

söndag 29 augusti 2010

JAG RÖSTAR MED HJÄRTAT

Under MÄNNISKANS livstid på jorden, finns det nog ingen tid,
som vi vet om,
då så många människor samtidigt runt hela vår jord haft det så svårt,
som människor på jordklotet har det just nu.

Åtminstone efter världskrigen,
så "livstiden",
den är i jämförelse ganska kort.
Med andra ord, den är min.

Om bara ett par veckor, skall vi vårt land Sverige
gå till ett av vårt viktigare val.
Rösta i det val som känns som det svåraste någonsin!
Åtminstone under den livstid jag har fått rösta.
Så känns det för mig!

Jag tillhör de människor, som har mycket starka önskningar och åsikter,
om hur jag ville att människor skulle ha det!
Alla Människor!
Jag tänker på människor nära, mycket nära.
Jag tänker på människor, i hela detta land Sverige.
Jag tänker på människor, runt hela vår jord.

Detta val vet jag att många känner osäkerhet,
jag tror till och med jag skulle kunna säga en vånda,
inför vad som är rätt!

Vi röstar utifrån olika grunder.
De år som gått sedan senaste valet,
har vissa människor fått det bättre materiellt,
de som är friska,
de som har ett fast jobb,
och framför allt de som redan innan hade en ”pengakassa”,
en sådan som redan innan var stor.

Men de som redan tidigare hade det svårt av olika anledningar,
har för det mesta, efter förra valet inte fått det bättre.
Till detta alla som tillkommit av nedlagda företag,
sjuka som ej får vård,
barn som ej får den självklara omsorg de borde få,
barn och ungdomar som ingen har. Ingen!
Ej bättre då lärare fått allt mer, fritidspersonalen tvingats stänga,
andra resurser dragits in.

Äldre, ensamma som älskat att jobba och finnas bland människor,
blir sjuka och äldre och har inte alltid någon som självklart talar för dem.
På många håll fanns det under ett par decennier,
en allt tryggare värld i vårt land. Generellt.
Men nu...
Ja, nu är historierna allt oftare helt annorlunda.

Tvärtom hör vi alla, en rad av skräckhistorierna dagligen,
om människor som inget annat vill
¤ än att jobba,
¤ kunna klara sig själv och de närmaste
¤ göra rätt för sig
¤ bli en del av ett sammanhang …
¤ barn och ungdomar, som behöver något ställe att gå till
¤ äldre som önskar någon att möta om de orkar
¤ vård då ingen ork finns

Men många, alldeles för många har hamnat i svårigheter,
då menar jag ej självförvållade saker någon gjort fel eller illa.
Men, vissa hamnat i ett sammanhang så illa
att de kallar sin verklighet för skräcksammanhang!

Berättelser delges oss, som ingen,
nej, absolut ingen människa någonsin ska behöva vara med om!
Det jag skrev om här ovan, är endast lite av mycket,
något som ej handlar om personer,
men som väldigt många ändå känner igen sig i.

En av alla dessa grupper som också tvingats kämpa, är många med sjukdom.
Jag tänker på dem som är sjuka – ja, RIKTIGT sjuka.
De som politikerna tydligen inte tror finns längre, efter 1 år.
Inte andra än de som är politiker och några andra,
de som i sina privilegierade arbetsanställningar och uppdrag,
får privata försäkringar och därmed klarar sig,
då sjukdomarna och de materiella kriserna kommer.
De tillhör en annan sorts människor än de som är sjuka,
ja RIKTIGT sjuka,
men blir utförsäkrade efter 1 år.
Oavsett hur sjuka de är.

Jag tänker likväl, i hög grad på dem, som bor utanför EU.
De länder som oförskyllt lider.
Många gånger för att vi som på jorden har det bättre,
tagit ut deras lands rikedomar och
det som skulle varit daglig måltid hos dem.

Här ovan endast några få, av alla de punkter jag tänker på.

Men jag, jag röstar som alltid med Hjärtat!
Det hjärta som i första handlar om dem som har det svårast.

Visst, i viss mån tillhör jag nu också en av dessa grupper,
som också råkat illa ut.
Dock ej pga något jag nämnt här ovanför.

Hela mitt liv har jag funnits och jobbat,
bland människor, vilken gåva!
Under många år har jag i tjänster jobbat professionellt,
bland dem som har det svårare än många kan ana!
Svårt på sätt, som ibland skulle gå att ordna,
om de formella besluten och lagarna i vårt land såg annorlunda ut.
Inom många områden!
Att se Människan, bakom alla orden!

Men, ändå så är det som alltid!
Jag, jag röstar som alltid med Hjärtat!
Det hjärta som i första handlar om dem som har det svårast,
allra svårast.

Men, vad i all världens dagar hör jag då hemma politiskt,
då menar jag PARTI-politiskt?
Det har varit svårt förr.
Men aldrig så svårt som det är nu.
Tycker jag!

fredag 13 augusti 2010

GRATTIS IDAG
till Min Älskade Far!


Idag, om min Far ännu levt på vår jord,
hade han haft sin födelsedag!
















Då hade jag som jag brukade,
önskat fira,
med något som gjort just dig,
särskilt glad.

PÅ DIN ÖNSKELISTA
Jag anar;
en tur till din Födelsebygd.
Därtill en tur till en skogsbacke.
Vid tillfälle en skärgårdsklippa nå´nstans.
Att detta hade funnits,
det tror jag mig veta,
då de materiella kraven var få ifrån dig!

Men,
sedan några år finns du ej kvar här,
levandes på vår fysiska jord.

Nu tror jag istället du sjunger,
med bassstämmans djup,
som en av de lyckliga,
i ÄNGLAKÖREN!

Om jag bara kunnat,
hade jag åkt till din grav.
För att lämna en blomma,
vacker och fri.

En sådan av dem,
som du själv fann och njöt av,
i Guds naturliga Skapelses frihet!

Tagit med Mor Svea,
och satt oss.
Som alltid,
stannat vid tankar om Dig!

Nu talar jag istället här hemma,
i hjärtats ständiga samtal
MED dig.

Tillsammans med Mor,
då vi möts
finns våra samtal och minnen om Dig,
vår Käre och Älskade,
Make och Far!

TACK
för det goda, du gav alla år!

Saknar Dig,
gör jag,
mer för vart år!
Men saknadens uttryck,
förändras!

MINNEN
förädlas och renodlas
i Kärlekens Ljus!

Tack,
med innerlig Kärlek!

Din dotter Kerstin

söndag 18 juli 2010

LIVSMOD

"LivsMod kommer mycket av gemenskap.
Relationer...
Meningslöshet är inte bra för livsmod..."
Martin Lönnebo

(Och många fler kloka tankar,
om du följer länken nedan, till SVT:s Andakt).

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

MINA EGNA TANKAR
Jag hade önskat kunna dela något av mig,
men just nu orkar jag inte,
"för egen mun"!

Orden trasslar ihop sig, som ett garnnystan en kattunge fått leka med,
i ett rum fyllt av mysiga möbler och prylar.
Mysiga, för en kattunge.
Men ej, för en mänsklig läsare!

Orden formar ibland meningar, men nu ibland oftast till oigenkännlighet.
Svårt att finna var början, mitten och slutet är.
Så idag lånar jag ord.

BISKOP Emeritus MARTIN LÖNNEBO
Lyckan kom mig till del,
då en av vårt lands underbara och fina Människor,
visade sig delta i söndagens TV-andakt.

Med som alltid, viktiga och värdefulla ord,
precis då jag behövde!

Ord som förmedlar angelägenhet,
ord som väcker känslor!
Ord uttryckta på ett sätt,
jag önskar många fler får del av!

Detta, då hans ords innehåll, talar om mycket som berör Mig!
Men, jag tror även många andra, om man ger sig tid att lyssna!
Jag lånar orden från en klok man, Biskop Martin.
Vill dela med mig några korta minuter, av hans långa livs sagda skatter,

Jag lånar och hoppas ni tar del av hans visdom!
Biskop Martin.
en av dem jag alltid sett som en god viktig Ledsagare/Förebilder,
säga det han är så fantastisk på!

Med ord och känslor, jag tillfullo delar.
Men, sagt på det sätt, endast han kan!

Jag upplever denne man,
som en Profet, oss nära, i vårt Land:
Biskop emeritus Martin Lönnebo.
Han har alltid varit fantastisk,
i sitt Norrbottniska uttryck.

Med sin ålder, är han enastående.
Stringent, tydlig, klok, vis och nära!

Vi har kloka kvinnor och män, nu levande, runt vår jord.
Människor jag också lyssnat in.
Men, vi har också flera av dem nära oss, bl.a. i vårt eget land,
som också förmedlar och förmedlat vishet av hög grad.

Med enkla bilder, ifrån det nära Livet,
ORDEN SOM BERÖR!

Länk till DAGENS ANDAKT med MARTIN LÖNNEBO:
http://svtplay.se/v/2079623/gudstjanst/18_7_-_sommarandakt_fran_bjarka-saby
(ca 1 min. in i programmet, kommer samtalet med Biskop Martin).

Så, när jag i dagens TV-tablå,
såg att Martin Lönnebo skulle tala i dagens Söndags-Andakt i TV1,
då blev jag alldeles hjärtevarm inombords!

Redan efter någon mening in i dagens Andakt,
som egentligen var ett samtal med SVT:s programledare Ragnar Dahlberg,
kände jag återigen ögonblickligen igen mig själv!
Gott!

Liggandes i min säng, pga de skador jag lever med,
är vardagens och allvarets Nära och Angelägna Samtal,
ej längre självklara som förr!

De förr,
stundligen, värdefulla, rika!
Då, en självklar del av Livet!
Så ofta JAG orkade!

Men idag, tillsammans med biskop Martin,
hittade jag för en rik stund,
åter hem i en känsla jag varit så privilegierad att få uppleva,
i större delen av mitt liv!

Men,
med de senaste sex årens än mindre barmhärtiga,
mer obegripliga och ofattbara föränderlighet.

Fjärran den miljö jag tidigare levt i,
nu alltid famlande, sökande, gripande -
efter det som är JAG.

Känslan jag i stunden fann igen?
FRID!
Gåva av Nåd!
Känslan jag i stor del av mitt liv,
varit så privilegierad med, trots allt...
Då...

¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

Allt än mer jag här tänkt skulle önska tilläggas,
hoppas jag i någon mån (då kattnystanet är lite mer utrett),
få göra senare.

Nu hoppas jag Ni, liksom jag lyssnar till länken,
och önskar oss alla få del av det goda,
vår fine Biskop em Martin Lönnebo talar om.

ÖNSKELISTAN:
Martin Lönnebos senaste, i programmet omtalade bok:
"Hjärtats Nycklar", sätts på önskelista.

¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

P.S.
Hoppas min hjärnas osynliga kattunge,
lyckats få ut åtminstone någon av knutarna,
på de "o-igenkänneliga" meningarna, i dessa rader.

Lyssna på den jag ovan talar om: Martin Lönnebo.
Hans nystan, är ännu tydliga i sina trådar och tydligt upp- och utrullade,
med tankens klarhet,
trots hans några fler decennier, än jag kan skryta med.

Hoppas länken till TV-programmet fungerar
(det gjorde det, då jag provade, eftersom det var "förstlingstest" för mig),
Annars, sök upp det själv under SVT:s hemsida:
2010 07 17 under GUDSTJÄNST!

De korta springande minuterna,
är mer än värt örats och hjärtats lyssnande!
D.S.

måndag 28 juni 2010

TACK FÖR GÅVAN

Tack för Gåvan
av De Nära LivsMöten,
Längtan tillbaka till
det rika LIV jag gavs
SÅNGEN - MUSIKEN

Tack,
för Gåvan
att Musiken föddes
in i Mitt Liv
från början!
Tack för allt den gav!

Mitt Livs Möten -
så Nära!

LivsDjupa Samtal
Längtan tillbakaa
till det
som var
Livet!
Min del i Livet!

Tack,
för Gåvan!

SÅNGENS GÅVA

i Livet . . .
till Livet . . .
för Livet . . .
Är Livet...

Min själ längtar
till Allt
som Var -
Jag!

Hjärtat slits av
Längtans tårar.

De Nära
jag fick dela,
i månghundrade...

LivsMöten,
LivsSamtal!
På Djupet!

Tack för Gåvan!
För År
av Liv,
De LivsNära!