Livets Avtryck i Hjärtat!

Mormor Karin Alfrida och Morfar Erik

Ni underbart vackra Människor!  

Min vackre
Morfar Erik 

Min vackra
Mormor Karin Alfrida

..

.

. . . . .

. ...... ....................... ....................

. .....

... . . . .

                                                          




           


NI HAR SAKNATS MIG - 

ALLTID

Ni saknades Mig, som ett av mina "Längtans-Hål" i Hjärtat, 

sedan jag var liten!

Min alltid innerligt Älskade, efterlängtade Mormor Karin Alfrida och Morfar Erik,

Saknades av olika anledningar och på olika sätt!    .

   
Hur, hoppas jag kunna återkomma till.

Ni tvingades tidigt uppleva saker i livet,

som gjorde att ni unga,

fick mer än smärtsamma anledningar,

till LivsSorg!

. . .

Jag hade så oändligt gärna önskat få lära känna er

- i Fysiska möten och Samtal.

Jag hade så oändligt gärna önskat,

få än mer material i brev och annat,

för att få lära känna er på riktigt.

Att finna vilka ni var,

redan då drömmarna ännu levde,

inuti Hjärtat era.

  
Tidigt i ditt liv, Mormor -

tvingades du lida onämnbart grymt,

på ett sätt jag ej här kan nämna.

Inte Nu!

Men, jag hoppas,

Något - En dag!

   
Ni båda,

Mormor Karin Alfrida och morfar Erik -

har i hela mitt liv,

funnits i mitt Hjärtas tanke!   

Jag önskar så, 

att då Ni precis fått två små söta flickor - 

Min Älskade Mor Svea och 

min kära Moster Margareta,

Ni fått fortsätta tillsammans och
era unga liv sett annorlunda ut.   

Nere i idyllen Sjöbacka,

mellan Göta Kanal och sjön. 
Att Livet skulle varit annorlunda,

än den grymma verklighet,

som sedan istället kom att bli.    

Karin Alfrida, Min kära Mormor.

Trots att vi aldrig mötts på denna jord,

varit Mig så innerligt nära - på djupet!    

För er alla! 
Men, 
alldeles särskilt för Dig, 
kära Mormor Karin Alfrida 

önskade jag att livet hade varit mer ömt!