Livets Avtryck i Hjärtat!

"KRONIKER?"
"Nej, jag ÄR MÄNNISKA.
Jag heter KERSTIN".

"Svårt skadad KRONIKER,  
Dig får jag inte hjälpa.

Med flera svåra skador. 
Dig får vi inte hjälpa,
  som det ser ut i vården,
   nu för tiden."

(Mening hörd många gånger,
  sedan flytten för 7 år sedan.
Igår igen, från Sjukgymnast!
Ej otrevlig, endast trött, saklig röst).

RÄTTELSE:
Jag får mycken hjälp, med mycket, idag!
Bl.a. från Personliga Assistenter, många fantastiska!

Men,
jag vill så mycket mer!
Jag var så privilegierad med professionell vård 1987-2004.
Visste att jag var privilegierad.
Jag sade det ofta.
Mötte många som ej var densamma förunnad.

Jag har varit privilegierad i livet med så mycken livslust,
  så mycken LIVSGLÄDJE!
Jag har fortsatt leva med mitt HOPP,
  om LIV!

Vill så mycket!
Hoppas så mycket!
Tror så mycket!

Varit privilegierad med att bemötas
  som MÄNNISKAN KERSTIN!
Trots mina begränsande handikappande skador.
De begränsningar jag själv ej sett som MIG,
  dock en del av mig.

Nu finns ej alltid utrymme till möjlighet att se Människan,
  inom vård och omsorg,
  då pengar förändrar Människors livsbild och därefter viktiga beslut.

Vem är vem och
  vem är var på "Värde-skalan"?

Trots mina handikappande skadors begränsningar!
Bemöttes med/i mycket,
  av det jag själv i många år kämpat för,
  gällande andra.
För att med självklarhet,
  få leva i Gåvan.
Att jag fått finnas i mitt liv,
 tillsammans med och för andra.

Min egen inre självbild, var inte ens Handikappad,
  trots mina stora begränsningar senare åren igen,
  före flytten.

Därför vågade jag flytten,
  till Någon som behövde.
Som vädjade.
Ej enkelt beslut, men Självklart!
Ville ge mig själv, i Kärlek,
  med det lilla jag då ändå kunde och var.
Trots Allt!

Det som behövdes. Då.
Så händer något olyckligt, redan någon månad efter flytten 2004.
Ny skada, blir ännu sämre.

Min gåva Kärlek,
  blev för istället en börda.
För andra!

Ville fortsätta, som jag alltid gjort.
Kämpa!
Leva och Kämpa igen!
Utifrån de förutsättningar som varit, trots försämringar.
Men då gravt försämrad, sämre än någonsin,
  togs den goda hjälp bort,
  jag varit privilegierad med, i Stockholm och Lidingö,
  under så många år.

Jag borde ej beklaga mig!
Men, jag vill ännu vara med.
Kunna sitta. Finnas med i gemenskapen.
Så därför har jag fortsatt fråga.
"Finns möjlighet att få den hjälp, jag förut fick, varit lovad.
Jag VET  finns?"

"Flera skador.
Kroniker!"

Jag har så mycken hjälp,
  som ingen människa i många fattiga länder ej kan drömma om.

Jag vill LEVA,
  så mycket det går!

Men, jag har nu ej den hjälp,
   den jag hade under alla åren under 1987-2004.
Det som i bästa fall, skulle få mig att kunna bli bättre,
  åtminstone ej bli sämre.
Hjälp jag varit oerhört privilegierad med,
  tidigare i mitt liv!

Jag vill fortsatt leva,
  Med och för Människor!
Vill LEVA Med
  och Leva I Livet!

Ks