EN STOR MAN
dog i en flygolycka - idag, för 50 år sedan.
En för mig, god förebild, Dag Hammarskjöld skulle jag önska få möta i himlen en gång.
Han var en man jag skulle önska, få höra i nu-tid, som den fantastiska FNs generalsekreterare han var.
Som diplomat, talade han då ej öppet, om sin personliga tro.
Dock gjorde han något fantastiskt, som alla, oavsett härkomst, kultur och religion kan känna sig hemma i.
Han såg som FNs generalsekreterare till att det öppnades ett MEDITATIONSRUM, värdefullt för alla. Oavsett vem man än är.
Jag som är kristen, har haft min kristna bön sedan jag var barn.
Det som jag som jag, först i tonåren fann orden och mina förebilder till,
såsom många heliga Människor gav mig den KRISTNA MEDITATIONEN (fr.a. den Kristna DjupMeditationen). Förebilder fann jag så småningom även i andra trosriktningar.
Dag Hammarskjöld var före TV:s tid, sorgligt nog.
Det hade varit stort, att inspelade program, funnits idag.
En bok som följt mig, är en bok av just denne man.
Boken Vägmärken.
Ord Dag H hade skrivit som små minnesord för sig själv, enligt vad som skrivits från början, ej tänkt att komma ut.
"Han bar nederlaget utan självmedlidande och
framgången utan beundran.
Om han visste sig ha betalat den yttersta skärven,
var det honom likgiltigt hur andra bedömde resultatet.
En farisé?
Vår Herre vet att han aldrig varit rättfärdig
i egna ögon."
Dag Hammarskjöld
I början av just boken Vägmärken sände Dag Hammarskjöld dock dessa ord, korta och något längre, för en känsla han fick.
Dels då Dag Hammarskjöld upplevde rykten han ej ville skulle bli hans enda eftermäle, i det för honom farliga yrke. I en mycket farlig tid.
Kanske också en föraning?
" Imorgon skola vi mötas,
döden och jag -.
Han skall stöta sin värja
i en vaken man.
Dag Hammarskjöld
50 år sedan.
Ett plan störtar i det som då kallades Nord-Rhodesia, nu kallas Zambia.
Då förlorade världen en stor man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar