Livets Avtryck i Hjärtat!

INFÖR ALLHELGONA-HELGEN

Denna helg, innehåller den kristna kyrkans texter olika teman. 
En helg att särskilt hjälpa alla att gemensamt få uttrycka vår saknad, 
  vår tacksamhet till dem som inte längre lever kvar i denna vår tideräkning, 
  här på vår jord. 
     
Många minnen!  
Att få uttrycka vår KÄRLEK, till Människor vi sörjer och saknar. 
Nära och kära, är något alla av oss förlorat, eller kommer att göra.  
En svår och sorglig, gemensam nämnare! 
Många går till en kyrkogård, tänder ett gravljus.
Att se en Kyrkogård, Gravplatser, denna Allhelgona Helg är stort!  
Alla tända LJUS, kanske en konsert i en närliggande Kyrka/kapell, 
   gör Allhelgonahelgen så vacker. 
Ljusen, särskilt då skymningen och mörkret kommer, 
  liksom de vandrande människorna, kanske i samtal, 
  andra i meditativa, stilla tankar.
  
Nu tänker jag här ej skriva om kyrkans texter, denna Allhelgonahelg. 
Det är ju inriktning på olika tema.
Öppna gärna din bibel och sök fram denna helgs texter. 
   
Här vill jag endast nämna den helg, många länder jorden runt, 
  på ett särskilt sätt, riktar våra tankar på våra nära och kära, 
  som ej längre fysiskt lever kvar.       

De ordlösa Känslor vi nog alla bär, i vårt Hjärta 
  och de berättelser i Ord, vi kan berätta och nämna. 
Ibland känns det svårt att tala om det som gör ont, 
  särskilt då en känsla ännu är ganska färsk. 
Det kan gälla känslor åt alla håll, 
  av olika anledningar i vårt liv. 
   
Den starkaste sorgen, 
  den färska och mest ljuvliga förälskelsen, 
  den största saknaden. 
När känslan ännu är färsk, är det ofta svårt, att finna de "rätta" orden. 
   
Åter till minnet av dem vi Älskar, som inte längre lever på denna jord. 
Saknaden kommer och SKALL alltid finnas kvar, 
  men om sorgen gör skärande ont efter flera, kanske många år. 
Då behöver vi be om hjälp, att finna en väg att vandra genom sorgen, 
  för att leva MED det vackra minnet. 
   
Så att det varande såret, får en skyddande hinna ovan, som sakteliga läker. 
Det skall ske, så att den skyddande hinnan, till slut blir en hinna av ny hud. 
Det kanske inte blir en helt ny likadan. 
Huden kan bli märkt, det syns att något skett. 
  
Minnet gör att den "nya skyddande huden", 
  läker och lämnar ett minne av det vi varit med om.       


Lika blir det kanske inte, men läkt på ett sätt,
  med minnet av alla dem som stått vårt hjärta mycket nära, 
  de finns för alltid kvar i vårt inre!          

Minnet gör att den "nya skyddande huden", 
  läker och lämnar ett minne av det vi varit med om. 
Av den vi mist på denna jord, som gör oss annorlunda, många med egenskaper av Djup! 
Minnet skall alltid finnas kvar, men det får ej hindra någon, 
   från att leva vidare på denna jord. 
   












     

         

Tala gärna med dem vi delar saknaden med,
  tala OM våra Älskade och Kära, som gått före till en annan värld.    
Dela gemenskapen där orden ej alltid behövs,

Så önskar jag åtminstone att det vore. 
Att vi tänker på dem som lämnat denna jorden före oss, 
  gärna ofta. 

Så önskar jag åtminstone att det vore! 
Att vi tänker på dem, som lämnat denna jorden före oss,  
  att de finns med i tanke och samtal och lever vidare. 
      
Min Dröm, är att alla människor skall bli ihågkomna och saknade, 
  gärna och helst av fler eller många, 
  åtminstone av Någon!   
 
Däremot, sörjer vi alla, på olika sätt. 
När det är färskt, bör vi aldrig tvinga på någon att sörja på "rätt sätt", 
   det är individuellt för alla. 
  
Jag reagerar och mår alltid lika dåligt, då jag får höra, 
  att "hon eller han" var så duktig. 
Med det menat, att man ej visar sin sorg, 
  ofta omnämnt i samband med begravning. 
Då är jag sällan tyst, förmedlar det JAG tror.
Det är inte ovanligt, att vi i vår kultur,
  lärt sig att man skall hålla känslorna på insidan. 
DET tror jag kan vara farligt! 
Gråten är en gåva från Gud, ett reningsbad! 
Ibland kanske en händelse täcker tårar, vid ett tillfälle, 
  ibland kan de behöva gråtas ut i oräkneligt antal timmar. 
Jag menar ej, att man MÅSTE tala, måste gråta, måste uttrycka sig utåt! 
Men, att det aldrig skall värderas negativt!     
Tvärtom, är jag övertygad, sorgens många uttryck är vägen till sorgens helande. 
   
Det jag däremot önskar, är att alla hade någon att tala med, 
  dela sorgen med. 
Det som jag också tror är viktigt, är att själen får finna ro,   
  -  i, under och efter  -  
  den mest akuta sorgeperioden. 
Sorg är inte farligt.   
   
Tvärtom, det är farligt om vi inte sörjer! 
Att man kan behöva hjälp, om man fastnat i den sorg, som gör illa,  
   ännu efter flera år. 
      
Men saknaden efter en människa, är GOD! 
Jag önskar att alla skall bli ihågkomna! 
Så jag önskar åtminstone att det vore så,att vi tänker på dem 
som lämnat denna jorden före oss, helst ofta.  
   
Allhelgonahelgen rymmer i kyrkan olika tema.
För de flesta, är det en helg att på ett särskilt sätt, minnas dem vi saknar. 
Minnet av dem vi saknar, finns oss nära, Livet ut! 
      
Denna kommande helg är dock extra värdefull, då många som orkar och kan, 
  söker sig till de ställen (om det finns en plats, i fysisk form), 
  där våra Nära och Kära symboliskt finns. 
De som gått före oss. 
        
För många av oss är det omöjligt att komma till en fysisk plats, långt från där vi finns. 
Det kanske inte finns en sådan plats, 
  en del har flyttat, 
  en del är långt ifrån. 
Orsakerna kan var många. 
Kanske finns inte någon fysisk plats. 
  
Jag själv, orkar ej rent fysiskt att åka till Graven, där min Älskade Far Olle, är begraven. 
Jag sörjer också DET, 
   min kropps oförmåga till kraft att vara igång! Det är också en sorg! En annan sort! 
Till det jag, som upplevt mig så livfull, särskilt önskar och längtar efter,
  till det min personlighet är skapt till! Det jag Drömmer om...    

Men, jag saknar min Far ofta. Var dag kommer minnet upp, i någon form. 
Många minnen, som nu endast är goda. 
Jag bär honom med, i Hjärtat!  
För Hjärtat, det har vi alltid med oss!     

MIN ÄLSKADE FAR - 
  lämnade denna jords tideräkning, 
  efter ett långt liv. 
Mer om detta, hans liv, hoppas jag, en annan gång. 

Jag tar i Allhelgonatid, 

 alltid fram min Fars foto, ovan.   

Då jag själv inte kan, lånar jag någons hand, 
  (oftast Mina Assistenter)

  så tänder "jag" Ljuset vid Fars fotografi, ovan.

      










Ofta tänder jag också Ljus, 

   till särskilt minne efter någon annan. 

Farhär sittandes i vitsippsbacken,
 med sin ofta medburna objektiv-kamera,
 i handen.

Som pensionär, då han äntligen fick möjlighet,
 att unna sig utöva älskade intressen.
Liksom jag, älskade och njöt han av naturen.
Här med kikaren,
spejandes efter vacker sjöfågel... 

       



            
          
ETT HJÄRTA - 
sprungen ur KÄRLEK
Men, igår fick jag hjälp av mina Assistenter att själv göra, 
  ett Hjärta, där stommen av grön mossa var färdigt.     
Det dekorerades med "Levande ROSOR", i formen av ett kors.
(Det gick fort, då någon hade missupfattat den viktiga "detaljen",
 som kallas: tid. Den man ej själv styr över). 
   
Dessutom fäste jag lite andra detaljer, på ett HJÄRTA av Mossa. 
En SIDEN-ROSETT och ett antal pärlor och stenar, i mer "glittrande form" än jag nog 
  skulle valt om jag kunnat välja. Arbetar helst i NATUR-material. 
Särskilt som just detta, var till min Fars grav. 
Men, nu hade jag dem här hemma. 
Kanske syns ett skimmer av pärlorna, vid det svaga ljuset, 
   från gravens gamla vackra lykta. 
Här fångad, av en Assistent i min kamera, 
  i den svaga lampans sken. 
Då min fingerfärdighet, ej är vad den förr alltid varit, 
  fick jag hjälp av Assistenter att göra det jag ej klarade. 
Mor och familjen, hjälpte mig sedan, att få detta Hjärta, till Graven.    

ETT HJÄRTA AV KÄRLEK

      
       
      
    

            
Som jag saknar Dig ännu - 
            Min Far Olle

    Min Älskade Far Olle

          

       
  
Jag sörjer/saknar många,i olika åldrar, som ej längre lever kvar på denna jord, 
Djupt Älskade och saknade av mig! 
Någon finns hos mig dagligen, i Hjärtats tanke! 
Några återkommer ofta, 
Några kommer nu och då i tanken.       
    
Då jag, sedan nu flertal år, 
  ännu EJ klarar att komma till de Gravar eller Minneslundar, Minnesplatser m.m., 
  använder jag mig av den viktigaste platsen, av alla. 
  - Mitt Hjärta! - 
Dessa tankar och böner, sänder jag ofta, ofta, ofta  - 
  då jag tänker på Kära som jag ej kan slå telefonnumret till  ... 
   
Kan jag, ber jag någon hjälpa mig, att få tända ett Ljus! 
Till mina många, 
  mycket Nära och mycket Kära vänner, 
  anhöriga och andra Nära och kära, 
  som står mitt Hjärta oerhört Nära!    

Hjärtat bär vi alltid med oss! 

Detta vackra HJÄRTA, 
buret i två händer. 
Guds Hand i min tolkning! 

OBS! 
Denna vackra symbol, av mig lånad bild.Ej egen.